Dessa stolta människor samtalade inte, men de såg på varandra och läste samma tankar i uttrycket hos varje ansikte: Något måste man göra för att hejda denna stigande folkynnest. Jesus hade förklarat, att den förlamade mannens synder var förlåtna. Fariséerna uppfångade dessa ord som bevis på övermodighet och bespottelse mot Gud och tänkte, att de kunde framlägga dem inför folket som en förbrytelse, vilken borde straffas med döden. De uttryckte inte sina tankar, men de sade för sig själva: Han är en bespottare; vem kan förlåta synder utom Gud allena? De uppfångade Frälsarens löfte om syndaförlåtelse som något, för vilket de kunde anklaga honom. Men Jesus läste deras tankar, och under det han fäste sin tillrättavisande blick på dem, för vilken de sökte att dölja sig och dra sig undan, sade han till dem: ”’Vad är det ni tänker i era hjärtan? Vilket är lättare att säga: Du har fått förlåtelse för dina synder eller att säga: Stig upp och gå! Men ni skall veta att Människosonen har makt här på jorden att förlåta synder.’ Sedan sade han till den förlamade: ’Till dig säger jag dig: Stig upp, ta din bår och gå hem!’” (Lukasevangeliet 5:22-24)