Jesus såg på det hönförande skådespelet, som visade sig framför honom, och den stora skaran upphörde med sina rop, alldeles betagen av den sköna syn, som plötsligen visade sig för dem. Alles ögon vände sig ovillkorligt mot Frälsaren, och de väntade att i hans ansikte finna ett uttryck av den samma beundran, som de kände; men i stället för detta sågo de en sky av sorg samla sig på hans anlete. De blev förvånade och kände sig missräknade, då de sågo Frälsarens ögon fyllas med tårar och hans kropp svängande sig hit och dit såsom ett trä i stormen, medan ett klagorop utbrister från hans darrande läpar liksom från ett sönderkrossad hjärtas djup. Vilket skådespel detta var för änglarna att betrakta! Deras högt älskade Furste utgjuter en ström av tårar! Vilket skådespel för den glada skaran, som med segerrop och upplyftade palmkvistar åtföljde Jesus till den höjd, varifrån de sågo den heliga staden, i vilken, de hoppades, att han skulle regera! Deras rop upphörde, medan många tårar flöto av medkänsla med den sorg, som de inte kunde förstå.