Han fördes till lärjungen Judas’ hem, och där förblev han, isolerad och allena, och funderade över den främmande uppenbarelse, som hade gäckat alla hans planer, och ändrat på hela hans livsinriktning. Han genomgick tre dagar av fullkomlig blindhet, förfärlig självrannsakan, syndaånger och allvarlig bön, varunder han varken åt eller drack. Med bitterhet kom han ihåg Stefanus, och det vittnesbörd om stöd genom sitt martyrskap från en kraft, som var högre, än jorden. Han tänkte med rädsla på sin egen skuld, att låta sig vilseföras av prästernas och rådsherrarnas ondska och fördomar, varvid han hade täppt till ögon och öron mot de mest slående bevis, och obarmhärtigt anfört de kristet troendes förföljare.