Oh, så uppriktigt och fortlöpande vi bör söka Guds närvaro, så att vi inte bara bekänner, utan också begriper, den allvarstyngda sanningen, att alltings slut är nära och att hela världens Domare står för dörren! Hur vågar Ni förbise Hans rättvisa och heliga krav? Hur understår Ni Er, att överträda mitt framför Herren? Har Ni mage, att syssla med synd, med tanke på följderna? Varför omhuldar Ni oheliga tankar och djuriska lustar mitt framför ögonen på de klanderfria änglarna och Förlossaren, som gav Sig Själv för Er skull, så att Han skulle kunna köpa tillbaka Er från all syndighet, och två eller rena åt Sig ett särskilt folk, som ivrar för goda gärningar? Kommer vi att stå skuldfria inför Guds blickar, samtidigt som vi gillar synd? När Ni betänker saken i ljuset, som strålar från Kristi kors, visst framträder då synden som alltför vedervärdig, farlig, fruktansvärd, för att hållas på med?