Prästerna var överbevisade om Frälsarens gudomliga makt. Nu gavs dem ett tillfälle, att lära känna sanningen och ta emot ljuset. Om de förkastade detta, skulle det flyttas till en annan plats, för att aldrig mera återvända. Många förkastade ljuset, dock lyste det ej förgäves. Många hjärtan var berörda, fast det till en tid ej kunde märkas. Under Frälsarens jordeliv tycktes Hans kärleksverk ej väcka något gensvar i prästernas hjärtan, men efter Hans himmelsfärd blev en stor del av prästerna ”lydiga mot tron” (Apostlagärningarna 6:7).