Under färden från Jerusalem till Jeriko måste den resande fara igenom en del av den judiska öknen. Vägen ledde genom en vild och klippig ravin, som hemsöktes av rövare, och här utspelades det ofta våldsscener. Det var just på denna plats, som mannen blev anfallen och frånrövad allt han hade på sig av värde. Han blev dessutom slagen och sårad samt kvarlämnad halvdöd vid vägkanten. Han låg i detta tillstånd, då prästen kom vägen fram, men han bara tittade åt den sårade mannen till. Sedan uppenbarade sig leviten. Nyfiken, att se vad som hänt, stannade han och gick fram samt tittade på den slagne. Nog visste han, vad han borde göra, men det var ingen angenäm plikt. Nu önskade han, att han inte råkat komma denna väg, för att se den sårade mannen. Han försökte, att inbilla sig själv, att detta fall inte anginge honom.