Många som har köpt aktier kan inte ge bort dem. En del av dessa personer saknar just de pengar som de har investerat i aktier. När jag reser från stat till stat träffar jag sjuka människor som står på gravens rand, som borde åka till institutet ett tag, men som inte kan göra det eftersom de saknar de pengar som de har placerat i aktier i institutet. Dessa människor borde inte ha placerat en enda dollar där. Jag vill nämna ett fall i Vermont. Denna broder blev sabbatsfirare så tidigt som 1850, och från den dagen bidrog han generöst till de olika verksamheter som har satts i gång för att främja verket, tills han fick det dåligt ställt. När den enträgna och omotiverade uppmaningen för institutet kom, köpte han ändå aktier för etthundra dollar. Vid mötet i ___ berättade han om sin hustrus situation. Hon är mycket svag och skulle kunna bli hjälpt, men det måste ske snart om det inte ska vara för sent. Han redogjorde också för sina omständigheter och sa att om han kunde begära tillbaka de etthundra dollar som nu var bundna i institutet, då kunde han skicka dit sin hustru dit för behandling. Men som situationen var nu så kunde han inte det. Vi svarade att han aldrig borde ha investerat en enda dollar i institutet, att saken var felaktigt hanterad men att vi inte kunde rätta till det, och där slutade vi diskutera saken. Jag tvekar inte att påstå att denna syster borde behandlas på institutet, åtminstone i några veckor, utan kostnad. Hennes man har inte råd till mycket mer än att betala hennes resa till och från Battle Creek.