Syster C har en sjuklig fantasi. Hon har isolerat sig själv från friska luften, tills hon inte längre kan klara den utan att få besvär. Den höga värmen i hennes rum är mycket skadlig för hälsan. Hennes blodcirkulation har hämmats. Hon har levt så länge i den varma luften (701) att hon inte tål en åktur utomhus utan att känna av en förändring. Hennes svaga hälsa beror i viss mån på att luften har stängt ute, och hon har blivit så ömtålig att hon inte kan andas frisk luft utan att bli sjuk. Om hon fortsätter att ge näring åt denna sjukliga fantasi, kommer hon knappt att kunna tåla ett enda andetag. Hon borde ha fönstren i sitt rum öppna hela dagen så att luften cirkulerar. Det behagar inte Gud att hon begår självmord på detta sätt. Det är onödigt. Hon har blivit så känslig genom att ge efter för sjukliga tankar. Luft behöver hon och luft måste hon ha. Hon förstör inte bara sin egen hälsa, utan också sin makes och sin dotters och allas hälsa som besöker henne. Luften i hennes rum är definitivt oren och död. Ingen kan vara frisk som vänjer sig vid en sådan atmosfär. Hon har klemat bort sig själv i detta avseende, tills hon inte kan besöka sina bröders hem utan att bli förkyld. Hon måste ändra på detta, för sin egen skull och för deras skull som är omkring henne. Hon borde vänja sig vid frisk luft genom att öka lite för varje dag, tills hon kan andas in den rena, livgivande luften utan att ta skada. Hyn är nästan död, eftersom den inte har någon luft att andas. Porernas miljontals små öppningar är tillslutna, eftersom de har täppts till av kroppens orenheter och av brist på luft. Det skulle vara övermodigt att genast släppa in en frisk ström av luft utifrån under hela dagen. Släpp in den gradvis, genomför förändringen successivt. Om en vecka kan hon ha fönstret öppet mellan fem och åtta centimeter både dag och natt.