(18) En av kvinnorna i församlingen kom till mig och sa: ”Kära barn, har du funnit Jesus?” Jag skulle just svara ”Ja”, när hon utropade: ”Visst har du det. Du har hans frid. Jag ser det i ditt ansikte.” Om och om igen sa jag för mig själv: ”Kan detta vara religion? Har jag inte misstagit mig?” Det verkade för stort för att jag skulle kunna påstå det, ett alltför stort privilegium. Trots att jag var för blyg för att öppet bekänna det, kände jag att Frälsaren hade välsignat mig och förlåtit mina synder.