Mycket pengar har spenderats på band och spetsar till hattar, och till kragar, [Jag har ofta fått frågan om jag trodde att det var fel att bära enkla linnekragar. Mitt svar har alltid varit, nej. Somliga har gett en extrem tolkning av vad jag skrivit om kragar, och hävdat att det är fel att bära krage överhuvudtaget. Jag blev visad dyrbart bearbetade kragar och dyra och onödiga band och spetsar, som en del sabbatshållare har burit och fortfarande bär för att synas och för modets skull. Då jag nämnde kragar, avsåg jag inte att bli uppfattad som om inga slags kragar fick bäras, och då jag nämnde band, menade jag inte att inga band fick bäras överhuvudtaget. E.G.W. Anmärkning till andra upplagan.] och andra onödiga saker att pryda (136) kroppen med, medan Jesus, härlighetens kung som gav sitt liv för att förlossa oss, bar en törnekrona. Det var så vår Mästares heliga huvud pryddes. Han var ”en smärtornas man och förtrogen med lidande.” ”Han var genomborrad för våra brott skull, slagen för våra synder. Straffet blev lagt på honom för att vi skulle få frid, och genom hans sår är vi helade.” Ändå kan just de, som bekänner sig vara renade med Jesu blod som utgöts för dem, klä upp sig och pryda sina stackars, dödliga kroppar och våga bekänna sig vara efterföljare till den heliga, självförnekande och ödmjuka Förebilden. Oh, om alla kunde se detta så som Gud ser det och har visat det för mig! Det kändes för tungt för mig att bära, att känna den själsångest som jag kände då jag såg det. Ängeln sa: ”Guds folk är speciellt, sådana människor renar han åt sig själv.” Jag såg att vårt yttre utseende är en innehållsförteckning som visar vad som finns i hjärtat. När utsidan är behängd med band, kragar och onödiga saker, visar det tydligt att kärlek till allt detta finns i hjärtat. Om inte sådana personer renas från sitt fördärv kan de aldrig se Gud, för bara den renhjärtade kommer att se honom.