När frestelsen kommer att hålla sig undan och att sysselsätta sig med läsning och skrivning under en tid, då andra plikter påkalla hela deras uppmärksamhet, borde predikanterna vara starka nog att förneka sig själva och att hängiva sig åt det värk, som just ligger framför dem. Detta är tvivelsutan en av de starkaste prövningar, som en predikant kan underkastas, Predikantens herdeplikter bliva ofta skamligt försummade, emedan det fattas honom kraft att övervinna sin personliga böjelse för tillbakadragenhet och studium. Predikanten bör avlägga besök från hus till hus bland sin hjord, han bör undervisa varje familj, råda den, bedja med den och hava omsorg om dess själars väl. De, som uttalat sin önskan att lära känna vår tros grundsatser, borde icke försummas, utan grundligt undervisas i sanningen. Intet tillfälle att göra gott borde försummas av Guds vaksamme och ivrige tjänare. Vissa predikanter, som av familjens överhuvud blivit inbjudna till hans hus, harva till. bragt de få timmar deras besök varat med att draga sig tillbaka till ett ensamt rum för att där kunna tillfredsställa sin böjelse att skriva och läsa. Den familj, som inbjudit dem, hade ingen nytta av deras besök. Predikanterna togo emot den gästfrihet, som erbjöds dem, utan att vedergälla den genom det arbete, som var så nödvändigt.