Då jag såg hur det gick – att om _____ inte hade kött att laga, visste hon inte vad hon skulle ge som ersättning, och att kött var den huvudsakliga kosten – kände jag att det måste ske en förändring på en gång. Det kan finnas brukare som kräver kött, men låt dem inta det på sina egna rum, och fresta inte den redan perversa aptiten hos dem som inte borde äta det... Du kanske tror att du inte kan arbeta utan kött. Jag trodde det en gång, men jag vet att i sin ursprungliga plan, försåg Gud inte köttet från döda djur för att sammanställa kosten för människan. Det är en grov, pervers smak som accepterar sådan mat... Sedan borde det faktum att kött till stor del är sjukt få oss att göra ihärdiga ansträngningar för att helt sluta att använda det. Min ståndpunkt nu är att låta köttet vara i fred. Det kommer att bli svårt för somliga att göra detta, lika svårt som för romdrickaren att överge sin hutt; men de kommer att bli bättre tack vare förändringen.—Brev 2, 1884