Vår Frälsares glädje bestod i att förädla och återlösa den fallna människan. För detta räknade han sitt liv såsom av intet värde. Han led korsets död och lät sig smädas. Även änglarna sysselsätter sig alltid med att verka för andras lycka och välfärd. Detta är deras glädje. Det som själviska människor skulle betrakta såsom förnedrande, nämligen att betjäna dem som lever på livets skuggsida och som till livsföring och socialt anseende betraktas som underlägsna, är just det verk, som utförs av syndfria änglar. Den anda som visade sig i Kristi självuppoffrande kärlek, är samma anda, som råder i himmelen och utgör själva grunden till dess lycka. Detta är den anda som Kristi efterföljare skall äga, det verk som de skall utföra.