Jesus uttalade för dem, att verket med att lindra de lidandes plågor, var i harmoni med Sabbatsbudet, vare sig det gällde frälsning av själar eller avlägsnande av fysisk smärta. Sådant arbete stod i samklang med det utfört av Guds änglar, som ständigt steg ned och upp mellan himmel och jord, för att tjäna den lidande mänskligheten. Jesus svarade på deras anklagelser, genom att förklara: ”’Min Fader verkar ännu i denna stund. Så verkar även jag.”’ {Vers 17.} Alla dagar är Guds, varunder Han kan genomföra Sina stora planer för människosläktet. Om judarnas tolkning av lagen var korrekt, var det Jehova som hade fel, vars verk hade upprätthållit och stärkt skapelsen, sedan Han först lade jordens grund, varvid morgonstjärnorna sjöng tillsammans, och alla Guds söner ropade av glädje. Han, som betecknade Sitt verk som gott och grundade Sabbatens instiftelse, för att fira dess fullbordande, måste avbryta Sitt arbete och stoppa universums oändliga rutin.