Då reste sig den, som hade blivit buren till Jesus på en madrass och vars lemmar då var oanvändbara, med ungdomens spänst och styrka. Det livgivande blodet strömmade genom hans ådror och sökte sina naturliga kanaler med osviklig precision. Det matta mänskliga maskineriet uppnådde full fart igen, hälsans livliga glöd avlöste blekheten från den annalkande döden. ”Då steg mannen upp och gick hem. När folket såg det, greps de av fruktan och prisade Gud, som hade gett sådan makt åt människor.” {Verserna 7-8.}