De hade hänvisat Honom till mannat, som deras fäder åt i öknen, som om tillförseln av den maten var ett större mirakel, än vad Jesus hade gjort; men Han förkunnade nu för dem, att den timliga mat, som då gavs från Himmelen, bara var en mager gåva jämfört med det eviga livets välsignelse, som Han nu erbjöd dem. Maten, som åts då, upprätthöll styrkan, men förhindrade inte dödens närmande och försäkrade inte heller odödligt liv. Brödet, som Guds Son erbjöd människan, var dödsförstörande och skulle till slut ge odödligt liv åt kroppen. Han sade: ”Era fäder åt manna i öknen, och de dog. Men det bröd som kommer ner från himlen är sådant att den som äter av det inte skall dö. Jag är det bröd som ger liv, det bröd som har kommit ner från himlen. Den som äter av det brödet skall leva i evighet. Och brödet jag ger är mitt kött, för att världen skall leva.’” {Verserna 49-51.}