Jesus hade gråtit vid Lasarus’ grav, men det var i en gudsliknande sorg i harmoni med tillfället. Men denna plötsliga sorg var som en ton av jämmer i en storslagen triumfkör. Mitt i en scen av jubel, där alla hyllade Honom, var Israels kung i tårar; inte tysta glädjetårar, utan tårar och stön av ohjälplig smärta. Folkmassan slogs av plötslig dysterhet, medan de betraktade denna för dem obegripliga sorg. Jesu tårar fälldes inte i väntan på fysiskt lidande, då Han övervägde Sin korsfästelse, fastän strax före Honom låg Getsemane Örtagård, där Han visste, att fasan från ett stort mörker snart skulle överskugga Honom. Fårporten låg också i sikte, genom vilken under århundraden offerdjuren hade förts. Denna port skulle snart öppnas för Honom, den stora förebilden, mot vars offer för världens synder alla dessa offer hade pekat. I närheten var Golgata, platsen för Hans annalkande fasa.