Då Jesus såg på Sina trogna efterföljare, sade Han: ”’Nu är Människosonen förhärligad, och Gud är förhärligad i honom. Är nu Gud förhärligad i honom, skall Gud också förhärliga honom i sig själv, och han skall snart förhärliga honom.” {Verserna 31-32.} Han informerade dem sedan om Sin annalkande separation från dem. Den ivrige Petrus kunde inte vila, medan saken förblev i ovisshet. Han ställde frågan: ”’Herre, vart går du?’” {Vers 36.} Jesus gav svaret: ”’Dit jag går kan du inte följa mig nu, men längre fram skall du följa mig.’” {Samma.} Men Petrus’ intresse väcktes intensivt, och han uppmanade Jesus, att förklara Sin fulla mening och sade: ”’Herre, varför kan jag inte följa dig nu? Mitt liv vill jag ge för dig.’” Jesus svarade sorgset: ”’Ditt liv vill du ge för mig? Amen, amen {Sannerligen, sannerligen} säger jag dig: Tuppen skall inte gala, förrän du tre gånger har förnekat mig.” {Verserna 37-38.} Sedan såg Han med medlidsam kärlek på Sin lilla hjord, som så snart skulle lämnas utan herde, och försökte att leda deras sinnen från den förvirring, som Hans uttalanden hade kastat dem i, och sade ömt: ”Låt inte era hjärtan oroas. Tro på Gud och tro på mig. I min Faders hus finns många rum. Om det inte vore så, skulle jag då ha sagt er att jag går bort för att bereda plats åt er? Och om jag än går och bereder plats åt er, skall jag komma tillbaka och ta er till mig, för att ni skall vara där jag är. Och vart jag går, det vet ni. Den vägen känner ni.’” {Kapitel 1:1-4.}