Han tilltalade dem inte igen, utan vände Sig bort, sökte åter upp Sin reträttplats och föll nedböjd, överväldigad av ett stort mörkers fasa. Guds Sons mänsklighet darrade i den svåra stunden. Det hemska ögonblicket hade kommit, som skulle avgöra världens öde. De himmelska världarna väntade på krisens avgörande med intensivt intresse. Mänsklighetens öde darrade i vågskålen. Guds Son kunde till och med då ha vägrat, att dricka den bägare, som egentligen borde ha tilldelats åt skyldiga människor. Han skulle ha kunnat torka den blodiga svetten ur pannan och låtit människorna gå under i sin missgärning. Skulle den oändlige Gudens Son komma att dricka den bittra drycken av förödmjukelse och vånda? Skulle den oskyldige komma att lida konsekvensen av Guds förbannelse, för att rädda de skyldiga? Orden föll darrande från Jesu bleka läppar: ”’Min Fader, om denna kalk inte kan tas ifrån mig, utan jag måste dricka den, så ske din vilja.’”