Då det himmelska ljuset upphörde, märkte Petrus, att han befann sig i djupt mörker; men mörkret avtog gradvis, då han anpassade sig till det, och fann sig ensam på en stilla gata, med den kalla nattluften vilande på pannan. Han förstod nu, att han inte hade upplevt en dröm eller en syn. Han hade blivit befriad, och ledd till en känd del av staden. Han kände igen stället som ett, vilket han ofta hade besökt, och hade väntat sig passera för sista gången, på väg till scenen för sin förutbestämda död. Han försökte, att återkalla i minnet de senaste månadernas händelser. Han mindes, att han föll i sömn bunden mellan två soldater, utan sandaler och ytterkläder. Han undersökte sin person, och fann sig vara fullt påklädd, och omgjordad kring höfterna.