Med förvåning hade fångvaktaren hört de fängslade apostlarnas sång och böner. Då de fördes ditin, hade han sett deras svullna och blödande sår, och han hade själv låtit spänna fast deras fötter i tortyrinstrumentet. Han hade väntat sig, att få höra bitter gråt, klagan och förbannelse, men se: Hans öron möttes av glad lovprisning. Han föll i sömn med dessa toner i öronen; men blev väckt av jordskalvet och de vacklande fängelsemurarna.