Både greker och judar hade väntat ivrigt på Gallios beslut; och hans omedelbara avvisande av saken såsom varande utan allmänt intresse, var en signal till judarna om, att dra sig tillbaka, förbluffade och rasande, och för folkmängden, att gå lös på synagogföreståndaren. Även den ovetande, larmande folkhopen kunde inte göra annat, än att se den orättfärdighet och hämndlystnad, som judarna visade i sitt angrepp på Paulus. Därigenom avgick kristendomen med en tydlig seger. I fall aposteln hade drivits från Korint vid denna tidpunkt, på grund av judarnas ondska, skulle hela samlingen nyomvända till Kristi tro ha svävat i stor fara. Judarna skulle ha försökt, att dra fördelar av sitt överläge, som deras vana var, och försökt, att utplåna kristendomen där.