Vad hade hänt, i fall Daniel och hans vänner hade ingått en kompromiss eller jämkning med de hedniska ämbetsmännen och gett efter för stundens tryck, genom att äta och dricka med babylonierna, såsom seden bjöd? Detta enda avsteg från principfastheten skulle ha försvagat deras känsla för det rätta och deras avsky för det felaktiga. Eftergivenhet för aptiten skulle ha medfört att man offrat sin fysiska vigör, tankens klarhet och sin andliga kraft. Ett felsteg skulle antagligen ha lett till flera, tills deras förbindelse med himmelen brutits och de skulle ha svepts iväg av frestelsen. |