"Medan han talade så till mig, böjde jag mitt ansikte mot jorden och var stum. Och se, han som var lik en människoson rörde vid mina läppar. . . . Han sade: ’Frukta inte, du högt älskade man! Frid vare med dig, var stark, ja, var stark!’ När han talade med mig kände jag mig styrkt och sade: ’Tala, min herre, för du har styrkt mig’" (verserna 15-19). Så väldig var den gudomliga härlighet, som uppenbarades för Daniel, att han inte orkade med synen. Sedan dolde den himmelske budbäraren sin närvaros härlighet och framträdde för profeten som "som var lik en människoson" (vers 16). Med Sin gudomliga makt styrkte Han denne redbare trons man, så att han skulle kunna höra det budskap Gud skickat till honom.