Men Lot, som var förvirrad och förskräckt, ursäktade sig med, att han inte kunde göra det man fordrade av honom, ty i så fall kunde något ont drabba honom, och han skulle omkomma. Genom hans vistelse bland otrogna människor i den ogudaktiga staden, hade hans tro blivit svag. Himmelens Furste stod vid hans sida, men likväl bad han om skydd för sitt eget liv, som om Gud, vilken hade visat en sådan omsorg och kärlek för honom, inte fortfarande skulle bevara honom. Han borde ha anförtrott sig helt och hållet åt det gudomliga sändebudet och lämnat sitt liv i Herrens händer, utan att visa det ringaste tvivel. Men liksom många andra, bemödade han sig om, att lägga planer för sig själv: "staden här framme ligger så nära att jag kan fly dit. Det är bara en liten stad, låt mig få min tillflykt dit och rädda mitt liv". Den här omtalade staden var Bela, som sedermera kallades för Soar. Den låg enbart några kilometer från Sodom och var även den fördärvad i seder och dömd till undergång. Men Lot bad, att den skulle bli skonad, i det att han invände, att det var blott en obetydlig begäran; och hans bön blev beviljad. Herren sade till honom: "'Ja, det skall bli som du vill, också den här gången. Jag skall inte förstöra den stad du talar om." O, hur stor Guds nåd är mot Hans felande varelser!