Samuels rena liv och oegennyttiga hängivenhet var en ständig tillrättavisning både för de själviska prästerna och de äldste samt för Israels stolta, sinnliga menighet. Ehuru han ej uppträdde med någon ståt och prakt, godkände likväl Gud hans arbete, och han blev ärad av världens Återlösare, under vilkens ledning han regerade över hebréerna. Men folket hade tröttnat på hans fromhet och gudsfruktan. Det föraktade hans anspråkslösa myndighet och förkastade honom samt begärde i stället en man, som skulle regera över det som kung.