Det var när inre strider rådde i riket och när Samuels saktmodiga, gudfruktiga råd tycktes vara mest behövliga, som Gud lät sin ålderstigne tjänare finna vila. Bittra var folkets tankar, när det beskådade hans fredliga viloplats och kom ihåg, hur dåraktigt det handlat, då det ej ville ha honom till styresman. Han hade nämligen stått i en sådan innerlig förbindelse med himmelen, att han tycktes förena hela Israel med Jehovas tron. Det var Samuel, som hade lärt folket att älska och att lyda Gud; men nu, då han var död, tyckte det sig var lämnat i en kungs våld, som ingått förbund med Satan och som skulle skilja det från Gud och himmelen.