För att uppnå sitt onda syfte, måste de finna en anklagelsepunkt mot Frälsaren, som den romerske landshövdingen skulle betrakta som brottslig. De kunde ta fram översvallande belägg på, att Kristus talat klandrande om judarnas traditioner och många av deras stadgar. Det var en lätt sak, att bevisa att Han kritiserat prästerna och de Skriftlärde, liksom att Han kallat dem för hycklare och mördare. Men detta skulle inte romarna bry sig om, ty de kände själva vämjelse över fariséernas fåfänga och högfärd. |