Det var inte genast, som vi insåg, att i fall dekretet inte gavs ut i början på år 457 före Kr., skulle de 2 300 åren inte vara fullbordade vid slutet på 1843. Men det konstaterades, att påbudet offentliggjordes i slutet av år 457 före Kr. och därför måste den profetiska perioden nå fram till hösten 1844. Därför dröjde inte synen rörande tiden, fastän den tycktes göra det. Vi lärde oss, att hålla fast vid profetens uttalande: ”Ty ännu måste synen vänta på sin tid, men den skyndar mot sin fullbordan och ljuger inte. Om den dröjer, vänta på den, ty den kommer helt visst, den skall inte utebli.” Habackuk 2:3.