Tiden går, och Gud kalder på alla vaktfolk att vara på sitt sted. Honom har funnit det riktigt att lede oss till en krise der är större, än da våra Frälser kom förste gång. Vad skal vi göre?! Guds heligånd har fortalt oss vad vi skal göre; men, liksom jöderne på Kristi tid forkastede ljuset och valgte mörke, ligeledes vilt den religiöse välden forkaste budskapet i dag. Människor der bekänder sig till gudsfrygt har foraktet Kristus genom hans budbringere. Liksom jöderne, forkaster de Guds budskap. Jöderne spurgte om Kristus: ”Vem är detta? Är det icke Jossefs sön?” Var honom icke den Kristus som jöderne ventede på? Så i dag är de agenter som Gud sänder, icke de människor har ventet på. Men Herren vilt icke fråga någon människor, vem der skal sändes. Honom vilt sände dem honom vilt. Människor vilt icke kunde forstå hvorfor Gud sänder det ene eller den anden. Hans arbeta vilt nok väkke nysgerrighed. Gud vilt icke stille denna nysgerrighed; och hans ord vilt icke vände tomt tillbaka.