I Frälsarens liknelselära förekommer det en antydan om, vad som är den sanna ”högre läran”. Kristus kunde ha öppnat vetenskapens djupaste sanningar för människorna. Han kunde ha löst mysterier, som krävt flera hundra års slit och studium, för att tränga in i. Han kunde ha föreslagit vetenskapliga inriktningar, som skulle ha väckt djupa tankar och stimulerat uppfinnande till historiens slut. Men det gjorde Han inte. Han sade inget, för att stilla nyfikenheten, eller tillfredsställa människors äregirighet, vilket bara skulle ha slagit upp dörren till världslig storhet. I all Sin undervisning satte Kristus människornas tänkande i förbindelse med den Allsmäktiges tankar. Han förmådde inte folket till, att studera människors teorier om Gud, om Hans ord eller om Hans gärningar. Han ledde dem i stället till, att skåda Honom, som manifesteras genom Sina gärningar, ord och Sin försyn eller omsorg.