Det var Guds plan, att Kristus skulle ta på sig den fallna människans gestalt och natur, så att han kunde bli fullkomnad genom lidanden; han måste själv utstå Satans svåraste frestelser, för att därigenom lära hur han skulle kunna komma dem till hjälp, som frestas. Tron på Kristus såsom Messias skulle inte vila på det, som man kunde se. Människorna skulle inte tro honom på grund av det tilldragande i hans person, utan på grund av hans karaktärs förträfflighet, som övergick allting, som man hade sett eller kunde få se hos människor. Alla, som älskade dygd, renhet, och härlighet, skulle känna sig dragna till Kristus och de skulle se tillräckliga och klara bevis på, att han var den Messias, som profeterna förut hade förkunnat. De, som trodde på Guds ord, skulle dra nytta av vår Frälsares lära och till slut av hans försoning.