Gud hade skänkt Sitt folk en imponerande helgedom, som på ett värdigt vis stod för de upphöjda sanningar, som Han hade betrott Sina barn med. För dessa trogna flyktingar var bergen en bild på Herrens oföränderliga rättfärdighet. De visade sina barn de tinnar, som stack upp ovanför dem i oföränderligt majestät, och talade till dem om Honom, hos vilken det inte sker någon förändring eller inträder någon skugga, som kommer och går, och vars Ord är lika orubbligt som de eviga höjderna. Gud hade grundfäst bergen och skänkt dem styrka, och ingen annan än den Allsmäktige förmår att rubba på dem. Han har också gett Sin lag, som utgör grunden för Hans regering i himmelen och på jorden. Människorna kan angripa sina medmänniskor och beröva dem livet; men de förmår lika litet att förändra ett enda bud i Herrens lag, eller att utplåna ett enda av Hans löften till dem, som fullgör Hans vilja, som de förmår att riva bort bergen från deras grundval och kasta dem i havet. Guds tjänares trofasthet gentemot Guds lag borde vara lika orubblig som de eviga höjderna.