Väl själen har renats, ankommer det på varje kristen, att hålla den obefläckad. Många tycks mena, att Kristi religion inte uppmanar till övergivandet av dagliga synder, lösgörandet från fula ovanor, som har hållit själen i bojor. De gör sig kvitt en del saker, som samvetet fördömer, men felar som Kristi ombud i det dagliga levernet. De släpper inte in likheten med Kristus i hemmet. De väljer inte sina ord med omsorg. Alltför ofta uttalas vresiga, otåliga ord, vilka väcker mänskohjärtats värsta lidelser till liv. Sådana behöver Kristi kvardröjande närvaro i själen. Endast i Hans kraft förmår de, att behärska sig till tal och gärning.