Orolig rusade han upp. Han blev förskräckt, då han såg att fängelsets alla dörrar var öppna. Han bävade inför tanken på, att fångarna hade flytt. Han kom ihåg hur Paulus och Silas under mycket stränga föreskrifter hade överlämnats i hans vård kvällen förut. Han var övertygad om att dödsstraff skulle bli följden av hans skenbara vårdslöshet. I sin bittra förtvivlan tyckte han att det skulle vara bättre för honom att dö för egen hand än att underkasta sig en vanhedrande avrättning. Han drog sitt svärd för att döda sig själv, när han hörde Paulus tala till honom med dessa uppmuntrande ord: "Gör dig intet ont; ty vi äro alla här." Alla fångar var kvar på sina platser. De hölls tillbaka av Guds kraft som utövades genom en medfånge.