En fast grund att bygga på
Aposteln nämnde inte någonting om de falska lärare som försökte fördärva frukten av hans arbete. På grund av den förvirring och splittring som rådde i församlingen var det klokt av honom att inte irritera dem med sådana antydningar. Han var rädd för att därigenom helt och hållet driva några bort från evangelium. Han riktade församlingsmedlemmarnas uppmärksamhet på sitt eget arbete bland dem. Han påpekade att det utförts av "en förfaren byggmästare" som hade lagt den grund på vilken sedan andra hade byggt. Men han upphöjde inte därigenom sig själv, eftersom han förklarade: "Vi äro Guds medarbetare." Han gjorde inte anspråk på någon egen klokhet utan erkände den gudomliga kraft som ensam hade gjort det möjligt för honom att framställa evangelium på ett sätt som var tillfredsställande för Gud. Paulus, den störste av alla lärare, hade genom sin förening med Kristus kunnat meddela undervisning från den gudomliga visdom som motsvarar alla människors behov och som är tillämplig i alla tider, på alla platser och under alla omständigheter.