Genom otro och genom att förkasta de avsikter himmelen hade ifråga om Israel, hade detta folk som nation förlorat sin förbindelse med Gud. Men de grenar som hade brutits bort från det ursprungliga trädet, kunde Gud åter inympa i det äkta trädet. Han kunde med det sanna Israel förena de få som förblivit trogna mot sina fäders Gud. "Men jämväl de andra", förklarar aposteln om dessa avbrutna grenar, "skola bliva inympade, om de icke hålla fast vid sin otro; Gud är ju mäktig att inympa dem." "Om du", skriver han till de icke-judiska kristna, "har blivit borthuggen från ditt av naturen vilda olivträd och mot naturen inympats i ett ädelt olivträd, huru mycket snarare skola då icke dessa kunna inympas i sitt eget äkta olivträd, det som de efter naturen tillhöra! Ty för att I, mina bröder, icke skolen hålla eder själva för kloka, vill jag yppa för eder denna hemlighet: Förstockelse har drabbat en del av Israel och skall fortfara intill dess hedningarna i fulltalig skara hava kommit in. "