Paulus förklarade, att innan han blev omvänd, hade han inte lärt känna Kristus genom personlig bekantskap. Han hade bedömt honom efter den uppfattning som han i likhet med andra hade om den kommande Messias' sätt att leva och hans uppdrag. Han hade förkastat Jesus av Nasaret som en bedragare, eftersom han inte motsvarade hans föreställning om honom. Men nu hade Paulus, efter det att han hade blivit omvänd, fått en betydligt mer andlig och upphöjd uppfattning om Kristus. Han sade att det inte var människan Jesus som han skulle förklara för dem. Herodes hade sett Kristus under den tid han var människa. Hannas hade sett honom. De romerska soldaterna hade sett honom. Men de hade inte sett honom som den förhärligade Återlösaren. Att förstå Kristus genom tron, att få en andlig kunskap om honom var något som man mer skulle sträva efter, än att bli personligen bekant med honom sådan han var, då han levde på jorden. Den gemenskap med Kristus som Paulus nu hade var mer förtrolig och mera beständig än någon jordisk och mänsklig gemenskap kunde vara.