Jesus försäkrade dem om, att det var i harmoni med sabbatsbudet att hjälpa dem, som led och var svårt prövade, antingen det rörde själens frälsning eller att avhjälpa lekamlig smärta. Ett sådant verk gladde Guds änglar, som alltid steg upp och ned emellan himmelen och jorden för att tjäna nödlidande människor. Jesus svarade följande på deras anklagelse: ”’Min Fader verkar ännu i denna stund. Så verkar även jag.’” (Joh. 5:17) Alla dagar tillhör Gud och är till för att frälsningens plan skall utföras för människorna. Om judarnas uttolkning av lagen var rätt, var Jehovas alldeles felaktig; ty han hade genom sin kraft uppehållit skapelsen och gett den liv, sedan han först grundlade jorden, ”medan morgonstjärnorna tillsammans sjöng och alla Guds söner ropade av glädje”. (Job 38:7) Den, som hade förklarat, att hans verk var väldigt bra och instiftat sabbaten till påminnelse om skapelsen, upphör aldrig med sitt arbete, ej heller stannar himlakropparna i sina banor.