De, som sökte att fånga vår Frälsare genom hans ord, vågade inte i folkets närvaro att besvara denna fråga av fruktan för att inveckla sig i självmotsägelser. De visste, att ehuru de hellre lät en människa ligga och dö än att överträda sina egna traditioner genom att hjälpa henne på Herrens dag, skulle de dock strax hjälpa ett stumt djur, emedan det skulle bli en förlust för ägaren, om det lämnades att förgås. Sålunda upphöjde de ett stumt djur över människan, som var skapad till Guds avbild. Jesus önskade att rätta till judarnas falska åsikter om sabbaten och tillika inpränta i lärjungarnas hjärta, att barmhärtighetsverk var lovliga på sabbaten. När han helade mannen med den förtvinade handen, bröt han sönder judarnas stadgar och lät sabbatsbudet framstå i det ljus, som Gud hade givit till världen. Genom denna handling upphöjde han sabbaten och bröt ned de oförståndiga skrankor, som människor hade ställt upp omkring den. Hans barmhärtighetsverk var en ära för dagen, medan de, som anklagade honom, vanärade sabbaten genom sina onyttiga stadgar och ceremonier.