Många, som deltar vid andaktsmöten, och där blir instruerade av Guds tjänare, samt blir kraftfullt förnyade och välsignade av att söka Jesus, vänder hem, utan att få det bättre, än då de lämnade mötena, eftersom de inte känt behovet av, att be och vaka, sedan de kommit innanför ytterdörren. De känner sig ofta nödsakade, att beklaga sig inför andra över sin förlust. En del knorrar mot Gud, utan att tillrättavisa sig själva som orsak till det egna mörkrets sinneslidanden. De bör inte vara nedlåtande mot andra. Felet ligger hos dem själva. De har pratat och skämtat samt avvisat den himmelske Gästen, och de har bara sig själva att skylla. Det är deras förmånsrätt, att behålla Jesus hos sig. Om de gör det, kommer de att välja sina ord med omsorg och dessa vara kryddade med nåd. Deras hjärtans tankar måste stöpas om till, att begrunda det himmelska och gudomliga.