´Jag ropade till HERREN i min nöd,
och han svarade mig.
Från dödsrikets buk
ropade jag på hjälp,
och du hörde min röst.
Du kastade mig i djupet, mitt i havet,
och strömmar omslöt mig,
alla dina brottsjöar och vågor
svepte över mig.
Jag tänkte: ´Jag har drivits bort från dina ögon.
Men jag skall åter få skåda ditt heliga tempel.
Vatten omslöt mig
ända upp till halsen,
djupet omgav mig,
sjögräs snärjde in mitt huvud.
Till bergens grund sjönk jag ner,
jordens bommar slöts för evigt bakom mig.
Men du förde mig levande upp ur graven,
HERRE, min Gud.
Medan min själ tynade bort i mig tänkte jag på HERREN,
och min bön kom till dig i ditt heliga tempel.
De som håller sig till fåfängliga avgudar överger den nåd de fått.
Med tacksägelse vill jag offra åt dig,
vad jag har lovat vill jag infria.
Frälsningen är hos HERREN!´”
Jona 1:7 - 2:9