Salomos senare skrifter visar, att han, då han mer och mer insåg gudlösheten i sitt förhållningssätt, ägnade särskild uppmärksamhet åt att varna ungdomen för att göra samma fel, som hade förmått honom att för ingenting förslösa himmelens mest utsökta gåvor. Med sorg och skam bekände han, att han i sin krafts dagar, när han borde ha funnit Gud som sin tröst, sitt stöd och sitt liv, hade vänt sig bort från himmelens ljus och Guds vishet, och hade valt avgudadyrkan i stället för tillbedjan av Jehova. Och nu, då han genom bitter erfarenhet hade lärt sig dårskapen i ett sådant liv, var det hans brinnande önskan att rädda andra från att göra den bittra erfarenhet som han hade gått igenom.