Jehovas ord står fast utan att påverkas av något som baalsprästerna kan göra. Ett år förgår utan att det blir något regn. Jorden är svedd som av eld. Solens brännande hetta fördärvar den lilla vegetation som har överlevt. Floder torkar ut och råmande och bräkande hjordar av får och kreatur vandrar panikslagna hit och dit. Fält, som en gång blomstrade, har blivit lika brännande sandbankar i öknen, en övergiven ödemark. Skogsdungarna som invigts till avgudadyrkan saknar löv. Skogens träd, naturens utmärglade skelett, ger ingen skugga. Luften är torr och kvävande. Stormar med uppvirvlat damm förblindar ögonen och gör det nästan omöjligt att andas. En gång välmående städer och byar har blivit platser där man sörjer. Hunger och törst tär på människor och djur med fruktansvärd dödlighet. Hungersnöd med all dess fasa, kommer allt närmare och närmare.