Jag har lidit av intensiv hunger. Jag var en stor köttätare. Men när jag var nära att svimma, lade jag armarna över magen och sade: ”Jag vill inte smaka en enda munsbit kött. Jag vill inte äta annat än sund, enkel mat. Annars vill jag inte äta överhuvudtaget.” Bröd var motbjudande för mig att äta. Jag kunde sällan äta en bit så stor som en dollar. En del saker i reformen kunde jag klara mycket bra, men när jag kom till brödet kände jag en särskild aversion mot det. Då jag gjorde dessa förändringar var jag tvungen att utkämpa en speciell kamp. De första två eller tre måltiderna kunde jag inte äta. Jag sade till magen: ”Du kan vänta tills du kan äta bröd.” Om en liten stund kunde jag äta både vanligt bröd och också grahamsbröd. Grahamsbröd hade jag aldrig tidigare kunnat äta men nu smakade det bra och jag hade inte tappat aptiten.