I Sin mänskliga natur, som vår ersättare och borgensman, anammade Han exakt det hopp, som det är vår förmån, att anamma, nämligen den Oändliges kraft. Härigenom triumferade vår Frälsare över fiendens frestelser och vann segern. För vilka då? Jo, för oss. Varför då? Jo, för att inte en enda medlem av mänskofamiljen skulle behöva snava på vägen, som leder till evigt liv. Eftersom Han har färdats på den före oss, vet Han om varje hinder, Han känner till varje vansklighet, som varje själ möter i världen. Han är medveten om allt detta, och därför skar Hans bön vid Hans dop – då Han riktade Sin vädjan till himmelen – genom den helvetiska skugga, som Satan sprider längs Din och min väg, och så steg Han i tron ”innanför förlåten” (Hebréerbrevet 6:19). – Manuskript 12, 1895.