Tidsåldrarnas Längtan kapitel 23. 169. Från sida 337 i den engelska utgåva. | tillbaka |
De båtar, som lagt ut, för att följa Jesus, hade befunnit sig i samma farofyllda belägenhet som lärjungarnas båt. Fasa och ångest hade gripit de ombordvarande, men Jesu befallande ord hade bragt lugn i villervallan. Stormens raseri hade drivit båtarna tillsammans, och alla såg undret. I lugnet, som följde, glömdes förskräckelsen. Och folket viskade emellan sig: ”’Vem är han, eftersom både vinden och sjön lyder honom?’” |