Båda dessa män hade heliga befattningar och bekände sig vara uttolkare av de Heliga Skrifterna. De tillhörde en klass, som var särskilt utvald, att vara Guds företrädare för folket. Det var deras plikt, att ”behandla dem rätt som är okunniga och far vilse” (Hebréerbrevet 5:2), så att de skulle leda människorna till att förstå Guds stora kärlek mot mänskligheten. Det verk de var kallade att utföra, var detsamma, som Jesus hade beskrivit som Sitt eget med orden: ”Herrens Ande är över mig, ty han har smort mig till att predika glädjens budskap för de fattiga. Han har sänt mig för att ropa ut frihet för de fångna och syn för de blinda, för att ge de betryckta frihet” (Lukasevangeliet 4:18).