Tilldragelsen med fikonträdet var en liknelse framställd i handling. Detta ofruktbara fikonträd, som prunkade i sin lövrikedom inför Jesu blickar, var en bild på den judiska nationen. Frälsaren önskade, att klargöra för Sina lärjungar orsaken till och vissheten av Israels dom. För detta syfte tillskrev Han trädet moraliska egenskaper och lät det framställa en gudomlig sanning. Judarna intog en framträdande ställning i förhållande till andra nationer och bekände sig stå i förbund med Gud. De hade blivit särskilt gynnade och gjorde anspråk på, att äga en rättfärdighet, som stod högre, än alla andra folks. Men de var intagna av kärlek till denna värld och av snikenhet efter jordiska ägodelar. De skröt över sin kunskap, men de var okunniga om Guds fordringar, och fulla av skrymteri. Likt det ofruktbara fikonträdet, spred de sina anspråksfulla grenar vida omkring. Praktfulla var de till det yttre och vackra att se på, men de gav ”ingenting annat än blad”. Den judiska religionen, med sitt ståtliga tempel, sitt helgade altare, sitt vördnadsbjudande prästerskap och sina högtidliga ceremonier, var i sanning tilldragande i yttre avseende, men den saknade ödmjukhet, kärlek och barmhärtighet.