Om lärjungarna inte hade varit så enträgna med sin inbjudan, skulle de inte ha fått reda på, att deras färdkamrat var deras uppståndne Herre. Kristus tvingar inte Sitt sällskap på någon. Han är intresserad av dem, som behöver Honom. Med glädje vill Han träda in i det enklaste hem och hälsa den ringaste varelse. Men om människorna är så likgiltiga, att de inte skänker den himmelske gästen en tanke, eller om de inte ivrigt ber Honom, att stanna hos dem, fortsätter Han. Härigenom gör många en stor förlust. De känner inte Kristus mera, än de lärjungar gjorde, som vandrade med Honom på vägen.